...blogga just nu, så det så...

Kommer tillbaka när lusten och andan faller på...

Kika in här då och då... det kommer jag att göra i alla fall!

... eller kanske mera 10 grejer om mig själv som jag inte direkt basunerar ut varenda dag. Har fått en bloggaward från inte mindre än tre goda vänner, Grynet, Mita och Tjockisen minsann, där uppgiften just är att lista 10 spännande grejer om mig själv. Det var också en tjusig bild med i awarden. Ska slänga in den här också när jag kommer hem. Vill inte hålla på och plocka runt med bilder i andras datorer (är ju hos lillatösen i hufvudstaden just nu).

1. Jag äter all mat utom lever, pölsa och fiskbullar.

2. Jag har svårt att helt släppa in någon innanför min mentala "skyddsmur".

3. När jag blir osäker så börjar jag raljera... underhållande tycker en del.. andra inte alls.

4. Jag har en pappa som är född på ett slott.

5. Jag hade en speciell björk som favvoträd när jag var liten. Trädet är nedsågat nu, dessvärre.

6. Tycker nästan att det är lika läskigt att gå till frisören som till tandläkaren... jag menar... tänk om det inte blir bra? Hellre traskar jag vidare genom livet med min totala icke-frisyr... fast visst vore det kul att få en snygg frisyr...

7. Jag trivs faktiskt ganska bra i mitt eget sällskap!

8. Jag vill uppleva riktig passion åtminstone en gång till innan jag vandrar vidare. Med eller utan Gubben... man vet ju aldrig när och med vem det drabbar... fast visst vore det praktiskt om det var just med Gubben...

9. Ibland kan jag döda glädjen totalt med mitt förbaskade praktiska tänkande (f'låt Gubben...menade inte nödvändigtvis dig)

10. När någon lättar sitt hjärta för mig så drar min "hjälpsamma autopilot" igång på fullvarv. Dom olika tipsen och råden liksom haglar ur käften på mig, oavsett om motparten är intresserad av hjälp eller inte. Ibland vill ju folk bara prata av sig lite...

Japp, så var det med det. Om jag hade skrivit det här igår eller imorgon så hade det kanske blivit andra hemligheter som yppats.

Självklart skickar jag denna lilla award vidare till några av mina bloggvänner!

GladaKatarina vet jag längtar något alldeles sanslöst över att bekänna sina "synder" offentligt!

Micke/Tomten skulle det vara kul att få reda på lite hemligheter om.

... och Bortbytingen! Hon borde ha många skojjiga hemligheter gömda bland alla tapetrullar och knapplådor!!

Seså! På utmaningen bara! Jag längtar redan efter att få reda på alla smaskiga hemligheter ni har dolt fram tills nu!

...att köpa en Lamborghini, alltså....

Vi satt och pratade lite om våra drömmar och mål när vi var ute och käkade i går kväll, mina kollegor och jag. Det hör till saken att ingen av dessa kollegor har fyllt 30 än... själv fyller jag som bekant 50 nästa gång. Killarna var heltända på tanken att äga en Lamborghini, och kunde definitivt tänka sig att sätta upp en sån bil som mål. Behöver jag säga att dom är ensamstående och inte har några barn? För mig är det totalt otänkbart att slänga ut en mille på en pryl vars främsta uppgift är att ta mig från punkt A till punkt B. Jag satsar gärna några kronor på driftsäkerhet och extra säkerhetsutrustning... men att betala en mille för en bil med hög stöld-potential lockar mig icke ett dyft!

Vad har du för mål då, frågade killarna mig. Insåg då att jag är förhållandevis illusionslös. Jag har aldrig önskat mig dyra prylar. Grejer som underlättar min vardag är alltid välkomna, men eftersom jag sätter en ära i att reda mig själv så kunde jag inte komma på så mycket där heller. Diskussionen utmynnade i ett vänligt ordkrig om nyttan/glädjen i att köpa t.ex. en skepparkavaj för 10.000 pix med ett fint märke på insidan... Vem fan ser det märket?! Hur kul är det att köpa ett sånt plagg? Tror att det handlar om att känna sig stor "i stunden", dvs känslan av att kunna betala just här och nu. Sen när man kommer hem med "fyndet", så är det ju ändå inte något mer än en tygbit som ska skydda mot kyla, vind och kanske lite regn. Jag har f.ö. en skepparkavaj här hemma som jag köpt för 375 kr på rea för några år sen. Helt ok kvalité. Både jag och skottlandsdotra har använt den i omgångar. Erkänner att jag kikade lite på knapparna på den "dyra jackan". Inget speciellt där heller. Tror säkert jag skulle kunna hitta motsvarande för en mycket billig penning i vilken sybehörsaffär som helst. Helt neutrala silvermetallfärgade knappar var det...

Killarna försvarade givetvis "jackköpet", speciellt när vi två mammor i gruppen försynt påpekade att dom kommer att ändra uppfattning när dom själva får familj. Men när jag frågade om dom kunde tänka sig att inför en vinter köpa fyra (4) jackor för vardera 10.000 kr (till en tvåbarnsfamilj), då blev dom en smula tystare. 40.000 kr känns liksom lite mer påtagligt...

Nåväl... när jag hade kommit hem till hotellrummet och lite välbehövlig ensamhet så började jag fundera. Jag kom faktiskt på några saker som jag skulle kunna tänka mig att "bränna pengar" på om jag hade tillgång till dem.

1. Måttbeställda skor!!! Jag har strl 43 = ett rent helvete att hitta något i butikerna. Att kunna få skorna tillverkade efter mina knöliga fötter, i precis vilken modell som helst... DET skulle vara lycka!

2. Måttbeställda långbyxor. Samma där. Jag har väldigt långa ben. Extra långa storlekar är för korta för mig. Har jag tur är fållen väl tilltagen och då kan jag lägga ner dom. Skulle vara gott att slippa det mecket.

3. En privat kock, städhjälp och en trädgårdsmästare. Den sistnämnda kan komma en gång i veckan och röja upp det värsta. Det räcker gott för mig!

Med ovanstående löst... ja, då skulle jag i lugn och ro kunna börja ägna mig åt att må bra på riktigt!

Har ni några önskningar /planer/drömmar av sorten "Om jag hade pengar så..."?

...i vinlådan, sa lillatösen, och tyckte att jag kunde få dom dropparna. Ett glas var det.. ett mjölkglas för att vara lite mer exakt. Och då ska ni veta att lådan kändes helt tom när jag började hälla. Undrar egentligen hur många glas vin som slängs bort bara för att folk inte orkar sprätta upp kartongen och verkligen tömma vinpåsen ordentligt? Undrar om tösabiten visste att det var så pass mycket vin kvar? Undrar om jag ska säga något till henne om det över huvud taget? Men å andra sidan lär hon väl läsa det här, så någon längre tid lär jag inte kunna behålla den hemligheten för henne. Dock tillräckligt länge för att hinna dricka upp vinet! Hon är på after-work, hennes sambo jobbar och jag är "ensam hemma" ! Man får passa på!

Annars känns det gott att äntligen befinna sig i sina kära jeans och tröja igen. Snyggbyxor, vitskjorta, väst och kavaj är väl kul ibland, men definitivt inget som jag har på mig längre än nödvändigt. Där jag har varit dom två sista dagarna, på huvudkontoret i hufvudstaden, är dock denna tjänsteoverall legio. Så bonnkäringen från skaraborg lyckades nog smälta in rätt så hyfsat, tror jag!

Vi är några som blivit extra trimmade i produktkunskap, nya programvaror och atbetsmässiga tillvägagångssätt. Fr.om. måndag byter vi arbetsuppgifter, och istället för att boka upp nya presumtiva kunder så ska vi hålla kontakten med befintliga kunder på lite mer regelbunden basis än vad som gjorts tidigare. Skoj och utvecklande! Sakta men säkert tar hon sig uppåt i hierarkin. Det finns flera sätt att ta sig uppåt, som ni vet. Antingen gör man det genom att hålla sig en smula i bakgrunden av "di högljudda" arbetskamraterna och se till att producera på ett sätt som ledningen märker av. Det är det sättet jag fungerar på, och jag är säker på att det funkar i den här organisationen jag jobbar i. Eller så gör man som en del andra... genom idog "kommunikation" och "marknadsföring" av sig själv tar dom sig förhållandevis snabbt uppåt. Men risken här är att när man verbalt klättrat ett tag på karriärstegen, så kan man komma "ett steg för högt" för den egna kapaciteten... och då faller man så abbans illa. Stor i orden och liten på jorden, liksom. Det steget är jag inte på villkors vis villig att ta! Låter givetvis storsint andra ånga på i den andan alldeles själva...

En sak är jag i alla fall säkrare på idag än i onsdags... det är ett bra företag jag jobbar hos. Förutom att dom - givetvis - följer samma lagar och regler som alla andra i den här branschen (annars skulle vi snart få lägga ner verksamheten!), så är dom stenhårt inne på att kvalitetssäkra verksamheten på ett sätt som inga andra gjort tidigare! Och jag får vara med som en viktig bricka i det spelet... INSE!!! Spännande är det...

...kort inlägg alltså... Slänger bara in en liten blänkare för att ni inte ska tro att jag gått hädan. Tempot är för närvarande sanslöst och om någon kan trolla fram sisådär 10 extra timmar per dygn så tar jag tacksamt emot dessa. Då kanske jag till och med skulle hinna sova.

Har snart packat klart (tror jag??) och i morgon bitti drar jag till Hufvudstaden för två dagars kunskaps-mangling. Dessutom stannar jag kvar över helgen och passar på att besöka lillatösen en sväng. Dumt att inte ta chansen när man får resan betald, liksom.

Om jag kommer åt en dator och har tillräckligt med tid så slänger jag in några rader framåt fredag eller lördag.

...lax till middag, och tillräckligt över så att det räcker till lunch i morgon till både mig och Gubben. Lite snabb-äppelkaka svängde jag också ihop till kaffet... och ett ytterligare trappsteg i "trappan/hatobjektet" är skrapat. Five more steps to go... och sen är det "bara" trappnosar och sättsteg kvar innan slipning.

Men allt annat som jag borde ha gjort... det har inte blivit gjort, dessvärre. Det blir en stressig dag i morgon.

Kors vad det svänger ibland... Häromdagen hade jag kunnat fixa närmast vad som helst. Idag orkar jag knappt surfa på datorn. Kanske är det kroppens sätt att förbereda sig på en vecka där det knappast kommer att finnas någon tid till vila vare sig dag- eller kvällstid.

Jag borde...

* börja förbereda middagen... Lax kanske? Snabbt, enkelt och gott...

* ladda om tvättmaskinen

* stryka dom skjortor/blusar jag ska använda när jag "minglar" med finansvalparna i hufvudstaden

* röja en smula här hemma... åtminstone en smula...

* lägga ner dom nya långbyxorna (strl 42L bör förlängas ytterligare för att räcka till...)

* börja tråckla ihop TV-rumsgardinerna innan dom blir omoderna...

Istället...

* tar jag mig en kopp kaffe

* fortsätter fundera på vad jag borde göra...

Det hade jag i massor på målarkursen igår. Triptyken som jag berättat om för några veckor sedan är nu färdig. Häftig känsla! Min allra första oljemålning... och den ser helt ok ut!!! Nellsan är faktiskt stolt. Provade att dela på tavlorna och hänga dom en bit ifrån varandra. Dom funkar faktiskt finfint var för sig också. Nu ska dom ramas in, och när det jobbet är klart och dom är upphängda här hemma så ska ni få se slutresultatet.

Började också måla en tavla med utgångspunkt från en av mina "telefonkladd-skisser". En blomma blev det med lite stiliserade blad... ni ska få se när det blir hyfsat klart. Funderade en stund på vilka färger jag skulle ha på blomman. Blått, brunt, vitt och ockragul gick fetbort. Det är nästan dom enda färgerna jag använt till triptyken och därmed är jag ganska less på dom nu.

Ögonen fastnade på riktigt saftigt processgul! Kände verkligen för att ta ut svängarna som omväxling. Gul bottenfärg, lite rött "från mitten och utåt" samt lite orangeaktig touch längst ut på kronbladen fick blomman att se riktigt häftig ut. Naturlig? Njaääeee... men det var ju inte det som var riktigt meningen. Det finns egentligen inget i blomman som är direkt naturligt... telefonkladdande ger sällan den typen av resultat.

Ska köpa några galleridukar till i samma storlek (40x40) och svänga ihop dom andra "kladd"-tavlorna också. Så himla skoj....! Och mer färg! Den processgula tog nästan slut, och en speciell typ av grön (som jag inte minns namnet på), börjar också sina.

Det här är så kul att jag måste fixa till en hörna här hemma där jag kan kladda i lugn och ro... blir mer och mer tänd på det här!

Nästa vecka blir i svettigaste laget för Nellsan. I helgen ska jag ta det lugnt... och på måndagkvällen lika så. Men sen drar det igång.

Tisdag kväll ska vi fira en 50-åring genom att gå ut och äta.

Onsdag kväll är det målarkursen (missar jag inte för allt i världen).

Torsdag morgon drar jag och några kollegor upp till Hufvudstaden för att få lite vidareutbildning under två dagar. Stannar sedan kvar i den änden av världen över helgen, för lillatösen behövde lite hantverkshjälp. Så det blir att packa ner dom fina arbetskläderna (jeans och "sticke-tröja" funkar nog inte dit vi ska), välladdad skruvdragare och vattenpass. En av dom mer udda packningarna jag har planerat, faktiskt.

Utbildningen oroar mig inte så mycket. Det som oroar mig är hur jag ska orka vara både socialt trevlig OCH mentalt alert under så många dagar i rad. Visst måste man vara på hugget på jobbet också, men efter en tid så fixar man det mesta med ganska avslappnad rutin där. Och ungefär här känner jag att inspirationen att skriva vidare om det här helt har runnit ut i sanden...

Ett tråkigt inlägg blev det... riktigt tråkigt, faktiskt...

Köpte mig en galleriduk idag. Har redan skissat upp mitt senaste "telefonkladd" från jobbet. Det blir sååå tjusigt! Kan knappt bärga mig tills på onsdag när jag får börja klottra ner skapelsen med färg. Insåg sedan att jag har mer telefonkladd i mina block... hmmm... Varför inte ett målarprojekt som bygger just på det?! Flera tavlor enbart med mitt planlösa telefonkladdande som grund. Kan bli ett kul tema till mitt projekt "minst en vernissage innan jag dör". (Inser här att jag och Skottlandsdotra har något gemensamt... jag med mina tavlor och hon med sin musik ... "innan jag dör", typ...)

Nej då, jag har inte lagt lillatösens tavelprojekt på is. Har bara så himla svårt att hitta dukar i rätt storlek och dimension till detta. Ska göra en raid i Stockholms konstnärsbutiker när jag kommer dit nästa gång. Det ska finnas en välsorterad butik på Rådmansgatan 52, IB Wahlström AB. Bra priser lär dom också ha, och då kan jag faktiskt tänka mig att släpa målardukarna 30 mil på tåget!

Sitter och funderar över den muntligt utlovade nya tjänsten på jobbet. Det är just det... ett muntligt löfte... Hur mycket kan man lita på sånt när man jobbar inom en verksamhet där ordet "lappkast" närmast är valspråk (iofs mycket på grund av en extremt stark expansion).

Nej då, absolut inget har hänt som skulle kunna påvisa motsatsen till det jag blivit lovad... men ändå... Jag tror verkligen inget förrän jag antingen har ett nytt anställningskontrakt framför mig, eller möjligen tågbiljetterna och namngivet hotell/boende i Stockholm för utlovad utbildning. Nellsan är luttrad av liv och erfarenhet. Nellsan har också sett (och hört) hur andra medarbetare blivit sänkta ena sekunden och hissade till skyarna nästa sekund (och vice versa)... med resultatet allmän förvirring och lätt irritation hos övriga i församlingen.

Jag har ju läst ledarskap och vet att det finns olika teorier om hur man leder en verksamhet. En teori bygger just på ovanstående. Genom att skapa lite "lagom" förvirring och osäkerhet i leden så behåller man kommandot över gruppen. Dessvärre väcker det här också vrede, irritation och mängder av skitsnack. Yes... gruppen svetsas samman, men dessvärre inte tillsammans med ledningen, utan mot. Fast jag tror ärligt inte att det är en medveten strategi hos oss. Jag tror mer att det handlar om omogenhet och orutin ledarskapsmässigt. Personer som är satta att leda en stor grupp människor måste också förstå sig på dessa. Förstå skillnaden mellan gammal och ung, mellan man och kvinna. För det finns mycket viktiga skillnader i hur man ska behandla dom här grupperna, och missar man detta så förlorar man dessvärre greppet om gruppen. Då återstår bara chefandet, och all ledarskap/coachning faller platt.

En ledare måste ha förmåga att HÖRA! Det räcker inte med att vänligt lyssna till de anställdas pladdrande om diverse problem och spörsmål. Man måste ovillkorligen också lära sig att HÖRA vad som sägs... att sätta sig in i och förstå en annan människas perspektiv. Detta är en av de största konststycken som finns! Allt för få har dessvärre den förmågan. Och ju yngre en ledare är, desto större är bristen.

Till eftertanke

av Søren Kirkegaard

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,

men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,

så beror det på att jag är fåfäng och högmodig

och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon.

...kan man hitta i det här huset. Hängde upp en nyinskaffad spegel igår. Nellsan gick metodiskt tillväga, mätte noga upp var de två krokarna skulle fästas på spegelramen. Tog sen vattenpasset till hjälp för att de två skruvarna skulle fästas vågrätt i väggen. Mer noggrann än så kan man väl knappt vara.

Dock.. spegeln hängde ändå på trekvart. Alltså... den hängde säkert väldigt vågrätt, för jag vet att jag mätte rätt, men den hamnade väldigt snett jämfört med träpanel-väggen den hängdes på. Så jag fick helt enkelt lägga bort vattenpasset och ta till ögonmåttet istället. Nu följer spegelkanten och träpanelen varandra riktigt bra = det ser bra ut, men jag kommer för alltid att känna att spegeln hänger lite snett... Hoppas och tror att folk som kommer  hit inte kommer att reagera över det...

Jag har hållit på flera timmar idag och skrapat bort lim från trappan. Färdig? Inte på långa vägar... Men nu är jag ju igång igen! Bästa verktyget är en hederlig gammal "trekantsskrapa". Har testat elverktyg och lite annan smått och gott, men den är faktiskt bäst. I vissa lägen i kombination med varmluftspistol, men oftast funkar det bra med skrapan och lite rejäl kvinnokraft.

När Gubben kommer hem i morgon från älgjakten i Jämtland, så ska han få slipa upp skrap-bladen. Dom börjar slöa till sig lite nu.

Ska snart hämta in vovven, och då får jag lägga ner det här jobbet. Det låter lite för illa för att hon ska kunna stå ut med det.

Och med livet menar jag här bloggen, givetvis! Funderade igenom vilka av menyerna i vänsterframen som sannolikt aldrig används. Här gick jag givetvis efter vad jag själv använder för "hjälpmedel" när jag surfar runt på olika bloggar. En rejäl rensning blev det! Nästan inget kvar, faktiskt! Tog t.o.m bort kalendern... hur många är det egentligen som klickar sig fram genom en blogg genom att använda den?? Eller sökfunktionen... är det någon som söker igenom bloggar genom att skriva sökord?? Försökte mig under en period på att strukturera upp inläggen genom att kategorisera dom... det föll dessvärre ganska platt. Senaste tiden har allt hamnat i kategorin "Allmänt", och då är det lika bra att lägga ner det menyvalet också.

Resultatet blev i alla fall en avsevärt luftigare bloggsida. RSS-funktionen ("obildad blogg" heter det på min sida) får vara kvar. Det finns ju faktiskt folk som föredrar att läsa innehållet utan att störas av en massa orelaterade dekorationer.

Om någon av er - mot förmodan - djupt och innerligt saknar någon menyfunktion på min blogg så får ni hojta till. Nellsan är inte mer omöjlig än att det går att ändra sig!